Bloggens första inlägg

Jaha, då börjar vi blogga lite om vad som händer här på Hostagårdens Hundpassning.

Varje gång en hund är här skriver jag lite i den hundens dagbok om vad vi gjort osv. Detta för att jag ska komma ihåg och så att hundägaren ska få en inblick i vad deras pälskling ägnat dagen åt.

Ibland börjar nog dock hundägarna undra var jag gör med deras hundar när de får en dagboksanteckning som delvis ser ut så här:

3/5-2013

På eftermiddagen gick vi ut på en längre promenad. Denna gång fick hundarna finna sig i att Jag bestämde vilken promenadväg vi skulle ta. Jag hade ingen större lust att klafsa runt i lera.

Nu är det ju bara som så att hundarna har perfekt koll på vart i skogen vi befinner oss, vilket vill säga att de även vet vart genaste vägen till lerhålen är, trots mattens 'listiga' val av väg.

C, som idag var mer alert och gärna hängde med de snabbare hundarna, var inte sen att följa dem rakt ner i ett gyttjhål. Inte nog med att han var halvt om halvt täckt av gyttja, han hittade dessutom en stor go hästskit som han rullade sig i.
Jag som snällt fick galoppera efter hundarna, i crocs, var lika lerig om fötterna som hundarna var på kropparna.

Jaja, han hade rejält kul iaf även om inte jag njöt av 'doften' eller av att ha fått en lerinpackning om fötterna.

Väl hemma på gården igen hade han tydligen kommit in i en 'kladda-in-sig- i-så-mycket-äckligt-som-möljig'-fas. Inte nog med gyttjan och hästskiten. Nu gnodde han in lite höns- och ankskit i pälsen också.

Jag vill ju inte lämna ifrån mig en hund som ser ut och luktar som ett träsktroll så C's husse fick en nyduschad hund med sig hem.

Andra gånger står det saker som får ägarna att bli stolta över sina hundar.

E är lite skeptisk till barn om de flaxar och röjer intill honom. Han blir då osäker och kan stressa upp sig. Helst undviker han barn.

På eftermiddagen kom min syster och systerson (5 år) över för att hälsa på E. Först var E lite försiktig och kollade in barnet på lite avstånd. Då pojken är väldrillad och vet att man låter hunden få välja om den vill komma fram så tog det inte lång stund förrän E stod med framtassarna på stolen och slätade av grabben.

E och pojken blev väldiga kompisar och det värmer när man ser det samspelet mellan djur och barn.

Vissa dagar hittar vi på massor med saker medans vi under andra dagar tar det lugnare. Passningshundarna smälter så fint in i vår egen flock och beter sig som om de alltid bott här.

Vi anpassar oss varje dag efter väder och efter dagsform. Är det uselt väder går vi ut på flera kortare promenader och medan gårdssysslorna med fåren utförs röjer hundarna.

Är det alldeles för varmt, som det var härom dagen, tar vi det lugnt. Vi går på lite kortare turer och då gärna ner till bäcken så hundarna får plaska runt lite. Bäcken är en favorit för både hundarna och dagismatten. Naturen där är som ur en Bauermålning, rent trolskt.

När M hade haft en jobbig natt och var lite slö under dagen tog vi en kortare tur så de andra hundarna fick springa av sig lite och sen höll vi oss hemma. M låg och slappade på altanen med Ronja medans de andra hundarna busade på gräsmattan. Efter ett tag var alla helt slut så plötsligt låg det hundar lite varstans på altanen. Mitt i alltihop satt dagismatten och njöt av stillheten under parasollet.

Är det en dag som alla mår bra, både hundar och dagismatte, så går vi på längre promenader, tränar sök & lydnad, kastar boll mm.

Det som värmer mest i hjärtat är när hundarna hämtas och husse/matte är supernöjda med att alltid få hem en glad hund som är välrastad och stimulerad så de är trötta och harmoniska.

Har hunden grisat ner sig under dagen får de dessutom en nybadad hund med sig hem.

Här får hundarna röja av sig. Rulla runt i lera och annat mindre trevligt, de får vara i flock, de blir tränade om så önskas, de bor med oss i huset runt benen på familjen, åker vi någonstans tar vi oftast hundarna med oss och mycket mer. Vi har mysstunder i flock och varje hund får en individuell stund varje dag.